LovingLiving.se

 

Ni-na ni-na ni-nanna

Jag förstår inte hur det har kunnat komma ut en bok med Tommy Hellsten utan att jag upptäckt det. Annars försvarar Flodhästen i vardagsrummet, Ju mindre du gör desto mer får du gjort, Barn av livet och Med människan sina platser i bokhyllan varje gång det är dags för utrensning (känsliga läsare som aldrig skulle göra av med en bok får låtsas som om ni inte precis läste det där).

2006 kom – tydligen! – Är det försent att förändras? … och andra frågor ur livet ut. För den som undrar är Tommy Hellsten en skrivande terapeut verksam i Finland sedan 30 år tillbaka, med en stundvis rent gudabenådad penna.

Det är intressant det här med inspirationsbrev. Från början tänkte jag att jag skulle skicka ut texter som kunde inspirera, men gång på gång visar det sig att det är när jag gör The Work med er som inspirationen kommer till att skriva om något speciellt, och sedan känns det bara naturligt att vilja dela det. På ett lika omvänt och oväntat sätt har det gång på gång visat sig att ni som hör av er för att göra The Work på ett förunderligt sätt tar upp ämnen som jag själv behövt titta på. Vilket fått mig att undra vem som egentligen erbjuder The Work till vem...





Teman just nu är förändring, möjligheten till det och kontroll. I sin bok, som alltså har titeln Är det försent att förändras?, svarar Tommy Hellsten på frågor från livets olika områden som läsare skickat in. Här finns mycket att titta på, men i epilogen fångas jag helt av hur Hellsten beskriver sitt eget motstånd till något nytt som kommit in i hans liv. Han har kommit att sitta i direktsändning i finsk riksradio och svarat på frågor kring psykisk hälsa som lyssnare ringt in och ställt. Att sitta utan skyddsnät och få ”knepiga frågor östa över sig”, som Hellsten skriver. Men just utsattheten skapar spänningen och så småningom märker man att man inte faller utan flyger:

När man vågar släppa kontrollen, märker man att livet bär. Det finns en hemlig vishet just i detta. Det är vår rädsla som ligger bakom vårt behov att kontrollera allt. Vi är rädda för att livet inte bär, att allt går på tok, att vi misslyckas och gör oss själva till åtlöje.

Rädslan kväver livskänslan. Ju mera man försöker kontrollera sitt liv, desto mindre liv har man så småningom att kontrollera. Ett liv som är byggt på rädsla och styrt av rädsla stagnerar. Genom kontroll får man trygghet, men med tiden kvävs man i denna trygghet. En inre otrygghet resulterar i ett överdrivet behov av yttre trygghet. Detta är motsatsen till ett kreativt liv.

Ett kreativt liv får man genom att göra val som bygger på kärlek. Det gäller att våga språnget, att testa livet: Bär det om jag inte bär mig själv? Det finns inget annat sätt att ta reda på detta än genom att testa. Genom att slå sönder det man själv skapat sig sin trygghet med: pengar, makt, karriär eller något annat, skapar man ett tillstånd där man är mottaglig för liv. Man stiger in i en kreativ otrygghet. Denna kreativa otrygghet är vägen till en djupare trygghet, en som inte grundar sig på mina prestationer eller min kontroll, utan på kärlek, på livets inneboende förmåga att välkomna alla dem som går med på att delta i detta stormiga äventyr som kallas liv.


I The Work betonas att det är först när svaren på frågorna levs i världen som processen är fullständig (Självförverkligande är inte fullständigt förrän det lever som handling – Byron Katie). Hellsten är inne på samma spår:

Genom att sitta i sin fåtölj och meditera, fundera och förstå sin problematik kommer man ännu ingen vart, inte ens om man sitter i en terapeuts fåtölj. Analyserandet behövs, det är en förutsättning för förändringen, men det leder ännu inte till förändring. Man måste slunga sitt liv mot sin innersta livskänsla, sin innersta övertygelse och tro. Utan detta fortsätter analyserandet och med det också illamåendet.

En annan bok som är desto svårare att missa, särskilt i dessa dagar då den toppar försäljningslistor både här och var, är Hemligheten. Inte att förväxlas med världsfenomenetThe Secret – men man kan väl tänka att titelvalet är mer än en tillfällighet. Här är underrubriken Från ögonkast till varaktig relation och journalisten, tillika klienten, Dan Josefsson och hans kognitivt inriktade psykoterapeut Egil Linge har här producerat en riktig pärla för var och en som undrat över sina svårigheter att få till det i en relation. (Jag har många besökare till texten Stanna eller gå på temat relationer, och jag kan bara hoppas att de hittar vidare till den här boken. Här finns många potentiella ledtrådar.)





The Work av Byron Katie jämförs ibland med kognitiv terapi, även om det inte räknas som terapi – vilket inte hindrat att den rekommenderats som den mest effektiva bland kognitiva metoder. Hur som. Utmärkande för den kognitiva terapin är hur den betonar agerandets betydelse över analyserandets.

Hemligheten innehåller dessutom en förklaringsmodell som grund till varför en del (30-40 % av oss enligt bokens statistik) upplever det som mer eller mindre omöjligt att få en varaktig relation att fungera. Modellen bygger på teorin om anknytning, det vill säga hur vi väldigt tidigt i livet lär oss att anpassa oss till vad våra föräldrar kan erbjuda i fråga om närhet. De 30 till 40 procent av barn i västvärlden som upplever någon form av otrygg anknytning har dessa strategier med sig in i sitt vuxna relaterande. Det som är nödvändigt för ens optimala överlevnad som barn blir precis det som ligger i vägen för vad man har möjlighet att läka som vuxen, så länge det saknas medvetenhet om vad som egentligen pågår.

Boken beskriver väldigt väl hur dessa gamla signaler tolkas på sätt som gör att vi gång på gång tar avstånd från precis det som är vår väg till läkning. Därför blir den huvudsakliga lösningen att gå emot det signalerna säger åt en att göra, att stå ut med kortsiktigt obehagliga tankar och känslor, för att nå en långsiktig förändring som kan tillfredsställa på djupet. Metoden för detta kallas rätt och slätt Gör tvärtom-metoden.

Till detta kommer fler verktyg, som att bli medveten om vad katastroftankarna säger, allt mer högljutt och övertygande, ju mer man går emot de beteenden man är bekväm med. Det handlar också om att komma i kontakt med sin vilja och fokusera på den istället för på obehaget. Och så det fjärde verktyget: Lär känna dina automatiska tankar.

För den som gjort The Work är detta välbekant territorium från frågorna 3 och 4. Vad händer, vad tänker, känner, gör du med respektive utan tanken? Vad är vinsterna och kostnaderna, med eller utan tanken?

Även en variant av vändning av tanken finns med i Hemlighetens modell, från ”Jag får inte säga nej” till ”Jag har rätt att säga vad jag verkligen tycker”. Skillnaden där är kanske att i The Work görs fler vändningar och genom det ges fler möjligheter att rucka på ursprungstanken. Det öppnar upp för något större än enbart en direkt vändning eller affirmation gör. Men med den reservationen tror jag att kombinationen av Hemlighetens teorier och övriga metoder, och frågorna i The Work, kan vara mycket kraftfull.

Jag hör till dem som växte upp med budskapet ”upp på hästen igen” och har därför erfarenhet av att enbart gå emot mina mönster. Att ständigt bli avkastad utan att förstå vad som egentligen händer kan dock bli en väldigt plågsam väg i längden och skapa enorma motstånd så småningom. Det framstår till slut som ren självbevarelsedrift att stanna på marken och man upptäckte aldrig att det hela tiden legat en tistel under sadeln. Därför ser jag det också som en mer human väg att verkligen undersöka tankarna och inte enbart notera dem som Josefsson och Linge föreslår som en metod.




I stundens hetta kan det dock vara svårt att göra en hel Work-undersökning. Det kan ibland räcka med att man frågar sig ”Kan jag verkligen veta att det är sant, det jag tänker nu?” Eller ”Vem skulle jag vara utan den tanken?”. Samtidigt, när auto-piloten slås på då fara tycks hota, kan det vara svårt att över huvud taget få syn på tanken, man känner bara obehag och vill antingen fäkta eller fly. En god idé är därför att i lugn och ro föreställa sig situationen i förväg och se vilka rädslor som kan dyka upp – vi är ju ofta välbekanta med våra mönster och vet vad som kan eller brukar hända. Och i efterhand är det bara att se på vad det är som gnager när man ser tillbaka på händelsen.

En stor fördel med Hemligheten är att den beskriver hur rädslotankarna kan låta, allt mer övertygande och drastiska ju mer intressant man uppfattar den eventuella partnern:

Jag känner ingenting för henne/honom
Det här kommer aldrig att fungera
Jag vill egentligen inte ha en relation
Det är inte rätt mot honom/henne att inleda något när jag är så här tveksam
Vi passar inte ihop

Som vana The Work-utövare vet är denna typ av tankar bara första lagret och helt andra saker pågår under ytan – känslor och tankar vi omedvetet försöker undvika genom att fokusera utåt.

Också genom att se att detta är generella överlevnads-
strategier kan vi komma ur fällan av självanklagelser och anklagelser, tvivel och skam – ”det är fel på mig som aldrig får det att fungera” alternativt ”det är fel på dem – jag har inte hittat den rätte”. Vi ser att vi helt enkelt haft en stark överlevnadsdrift som barn och att denna någon gång på vägen blivit ett hinder istället för en hjälp.

Och med Tommy Hellstens ord är detta en resa som är större än ”bara” en relation:

Denna resa har ett mål: kärleken. Det är en resa till mig själv, till min sanna identitet, till att bli allt det jag kan bli. Vår utveckling känner inga gränser, för i vårt djup har vi en öppning som vetter mot evigheten.

Text: Adina Malveklint

Tillbaka upp