Nästa inspirationsbrev
Stanna eller gå
Själen kommer till jorden för att lära sig läxor, inte för att gifta sig eller hålla ihop ett äktenskap eller för att arbeta med det ena eller det andra. Du har ställt fel fråga. Frågan är inte om du ska stanna hos din man eller lämna honom. Frågan är, sa hon, och böjde sig fram mot mig, vilken läxa din själ vill lära? Vet du svaret?(ur Fenixprocessen av Elisabeth Lesser)
Det finns de som menar att vi väljer våra relationer som en väg att läka. Att vi på ett omedvetet plan attraheras av dem som förr eller senare kommer att trigga våra mönster och oläkta sår så att vi kan få syn på dem. Vad som händer i många relationer är istället att vi fastnar i att försöka hindra den andra personen från att trigga oss. "Om bara han eller hon inte gjorde så, så skulle jag må mycket bättre." Kanske ändrar han eller hon sig, men inte ens det hjälper. Sårprogrammeringen fortsätter att söka bevis för att jag inte blir sedd, att ingen vill vara med mig, att jag inte kan lita på människor. Och med de funna bevisen följer explosion, gräl - varför kan du inte behandla mig som jag vill!! Varför försöker du alltid hitta fel!! Det räcker inte vad jag än gör, du är aldrig nöjd!!
Och så kommer tankarna, allt oftare: ska jag verkligen vara kvar i den här relationen? Men jag vill ju inte vara ensam. Tänk om jag aldrig träffar någon igen. Jag har ju det ganska bra ändå. Fast jag skulle ju vilja att han/hon ändrade på sig. Kanske om jag förklarar mer kring vad jag behöver. Jag måste vara mer förstående. Eller om jag ger mer av mig själv. Det kanske blir bättre. Det finns ju faktiskt dem som har det värre. Fast jag undrar om det inte finns någon som passar mig bättre. Men jag vill inte ens tänka tanken på att vara ensam. Det skulle sluta med att jag låg död i flera veckor innan någon hittade mig. Och så vidare.
Så vad finns det för alternativ?
För dig som funderar på om du ska stanna eller gå skulle jag föreslå att du lägger bort listan på för eller emot en stund och istället fyller i ett Döm din nästa-formulär. Släpp loss totalt på din partner - vad gör han, vad borde han göra, vad borde han inte göra, vad behöver du av honom, hur är han - var så absolut detaljerad och ohämmad du bara kan. Inte "mogen", "balanserad", "jag vet ju att det egentligen handlar om mig", "jag vill ju inte döma...". Fullt blås! Gå sedan igenom varje påstående du skrivit. Ställ de fyra frågorna och gör vändningarna.
Detta kan ta ett tag, vilket kan kännas stressande eftersom en del i dig kanske vill fatta ett beslut så snabbt som möjligt, för att komma undan smärtan, samtidigt som en annan del kanske är glad att ha en anledning att slippa ta beslut och konsekvenserna av det. Men om du kan ge detta tid så lär du komma till en punkt där du är fullständigt klar över vad som är ditt och vad som är hans/hennes. Då kan du antagligen också se honom eller henne, kanske för första gången. Bortom din historia om vad de behöver ge dig för att du ska må bra. Så om personen framför dig inte blivit satt på planeten för att göra dig lycklig, åtminstone inte på det sätt du tänkt dig, vill du fortfarande vara kvar i relationen?
Oavsett om svaret är ja eller nej, kan nästa steg vara att se på dina tankar om relationer och ensamhet. Kanske säger "världen" att två ska man vara. Delad glädje är dubbel glädje. Är det sant för dig? Är du lyckad om du har en relation? Kommer du aldrig att hitta någon om denna relationen tar slut? Står du inte ut med att vara ensam? Om du är i en relation slipper du känna dig ensam - är det sant? Se på de stressfulla tankar, och budskap du har kring relationer och singelskap, och hitta vad som är sant för dig. Detta kan ta ytterligare tid. När du tydligt kan se dina tankar kring detta, och har hittat din sanning, vill du fortfarande vara kvar i den här relationen?
Om svaret är nej kan du komma till en punkt där det inte längre ens känns som ett beslut behöver fattas. Det fattas av sig självt, när inte olika rädslofyllda tankar ständigt säger emot varandra. Om du lämnar relationen kan fortfarande rädsla och sorg komma upp men du är innerst inne klar över vad du vill, och du har inget behov av att göra den andra personen till en "bad guy/gal". Du känner kanske att du nu har gett dig själv chansen att lära allt du "skulle" i den här relationen.
Om du inte lämnar relationen finns det ytterligare en möjlighet, OM den andra personen vill. Du har kanske valt att dela de insikter du fått efter att ha undersökt dina tankar om partern. Du har kanske också känt att du, för din egen skull och inte som ett sätt att behaga den andra, vill gottgöra för saker du sagt och gjort när du trott på dina tankar. Om detta har skett och du inte längre har behov av att ändra på partnern utan ser det hon/han gör som en möjlighet för dig att bli medveten om dig själv så har er relation troligtvis redan förändrats. Kanske har din partner blivit intresserad av att se mer på sina egna tankar i processen.
En väg att gå är att hon/han fyller i ett Döm din nästa-formulär om dig, och jobbar igenom det. Om du har kommit till punkten där du kan se alla omdömen som en möjlig gåva till dig så kanske du vill vara den som ställer de fyra frågorna. Om du känner dig missförstådd, kritiserad eller att hon/han borde se på sig själv så kan du notera det och samtidigt säga tack, efter att du känt det inom dig, för varje mening du ges. Detta är en möjlighet att verkligen lära känna varandra, och sig själva, samtidigt.
Om båda är villiga skulle det också gå att starta hela processen med denna övning, att båda fyller i var sitt Döm din nästa-formulär, läser dem för varandra rakt igenom och sedan undersöker påstående för påstående medan man skiftas om att ställa frågorna eller svara. Om det är en explosiv stämning redan är detta inte lättaste vägen att gå, åtminstone inte utan en tredje neutral part som kan hålla kursen. Dessutom tycks det ju ofta vara en person i relationen som är mer villig att se på sig själv. Om det redan är ansträngt tycks det ibland bli en polarisering, där ju mer den ene vill gå och prata med någon, desto mer sluten blir den andra. (Men det finns ett undantag - se länken här nedanför.) Om viljan och öppenheten finns hos båda kan det komma en punkt där övningen kan leda till en djup känsla av intimitet. (Och då kanske det är dags att se på tankarna kring rädsla för att komma allt för nära!)
Fastna inte i fällan att tänka att det skulle vara bättre om partnern också "ställde upp". Vi behöver inte vänta på någon annan för att finna vår frihet, i eller utom relationen. Detta är, som Katie säger, "very good news". För vem behöver åka till en guru i Indien när vi redan lever med våra lärare! Om det verkar överväldigande att undersöka alla tankar som faktiskt finns där så kan det hjälpa att se på vad alternativet är. Hur mycket tid och kraft tar det att inte undersöka tankarna och fortsätta som förut? Och hur skulle förhållandet - till dig - kunna se ut, utan dessa tankar?
Text: Adina Malveklint
If they don't change, I'm out of here!
Jag behöver en pojkvän
Läs om paret som använde Döm din nästa-bladen som konfliktlösningsmetod...
You're not the right partner for me
Ur A Thousand Names for Joy (Tusen ord för glädje): (svensk översättning följer)
Your partner is your mirror. Except for the way you perceive him, he doesn’t even exist for you. He is who you see he is, and ultimately it’s just you again, thinking. It’s just you, over and over and over, and in this way you remain blind to yourself and feel justified and lost. To think that your partner is anything but a mirror of you is painful. So when you see him as flawed in any way, you can be sure that that’s where your own flaw is. The flaw has to be in your thinking, because you’re the one projecting it. You are always what you judge us to be in the moment. There’s no exception. You are your own suffering; you are your own happiness.
There’s no way to truly join your partner except by getting free of your belief that you need something from him that he’s not giving. Nothing can cost you someone you love. There’s nothing your husband can possibly do to keep you from loving him. The only way you can lose him is by believing what you think. You’re one with your husband until you believe that he should look a certain way, he should give you something, he should be something other than what he is. That’s how you divorce him. Right then and there, you have lost your marriage.
Of course, sometimes it’s best to physically leave. If your husband is abusive, question your thoughts about why you stay. As you enlighten yourself to what’s true, you may come to see that the only sane choice is to leave him. You may love him with all your heart and simply know not to live with him. We don’t have to be fearful, bitter, or angry to end a marriage. Or, if you’re not ready to leave, you may stay in the marriage, but with a greater awareness of how you’re abusing yourself by allowing him to abuse you. It’s like a yard with a big sign on the gate: THIS DOG BITES. If you walk into the yard once and are bitten, the dog has bitten you. If you walk into the yard a second time and are bitten, you have bitten you. This very awareness can change everything. By questioning your mind, you begin to realize that ultimately no one can hurt you — only you can. You see that you are 100 percent responsible for your own happiness. This is very good news.
Din partner är din spegel. Bortsett från hur du uppfattar honom, existerar han egentligen inte för dig. Han är den du ser honom som, och ytterst sett är det bara du igen, och dina tankar. Det är bara du, om och om och om, och på det här sättet förblir du blind inför dig själv och känner dig rättfärdig och vilse. Att tro att din partner är något annat än din spegelbild är smärtsamt. Så när du ser honom som defekt på något sätt, kan du vara säker på att det är där din egen brist visar sig. Bristen måste komma ur ditt tänkande, för du är den som projicerar den. Du är alltid det som du i stunden dömer oss för. Det finns inga undantag. Du är ditt eget lidande; du är din egen lycka.
Det finns inget annat sätt att verkligen förenas med din partner än att bli fri från tanken att du behöver något från honom som han inte ger dig. Ingenting kan kosta dig någon du älskar. Det finns överhuvud taget ingenting din man kan göra som kan hindra dig från att älska honom. Det enda sättet du kan förlora honom är genom att tro på vad du tänker. Du är ett med din man tills du tror att han borde se ut på ett särskilt sätt, att han borde ge dig något, att han borde vara annorlunda än han är. Det är så du skiljer dig från honom. Precis där och då, har du förlorat ditt äktenskap.
Ibland är det naturligtvis bäst att lämna relationen fysiskt. Om din man misshandlar dig så se på dina tankar kring varför du stannar kvar. När du hittar vad som är sant för dig kan du komma att upptäcka att det enda vettiga valet är att lämna honom. Du kan älska honom av hela ditt hjärta och bara veta att du inte ska leva med honom. Vi behöver inte vara rädda, bittra eller arga för att avsluta ett äktenskap. Eller, om du inte är redo att ge dig av, kan du stanna i äktenskapet, men med en större medvetenhet om hur du misshandlar dig själv genom att låta honom misshandla dig. Det är som en inhägnad med en stor skylt på grinden: Varning för hunden. Om du går in genom grinden en gång och blir biten, har hunden bitit dig. Om du går in genom grinden en andra gång och blir biten, har du bitit dig. Denna medvetenhet kan förändra allt. Genom att undersöka dina tankar, börjar du inse att ytterst sett kan ingen annan än du själv skada dig. Du inser att du är till 100 procent ansvarig för din egen lycka. Det är mycket goda nyheter. (Översättning AM)
Once we begin to question our thoughts, our partners, alive, dead, or divorced, are always our greatest teachers. There's no mistake about the person you're with, he or she is the perfect teacher for you, whether or not the relationship works out, and once you enter inquiry, you come to see that clearly.
There's never a mistake in the universe. So if your partner is angry, good. If there are things about him that you consider flaws, good, because these flaws are your own. You're projecting them, and you can write them down, inquire , and set yourself free.
People go to India to find a Guru, but you don't have to: You're living with one. Your partner will give you everything you need for your own freedom.
Katie-ismer:
No one has ever been angry at another human being —
we’re only angry at our story of them.
Om du vill se ditt livs kärlek, se i spegeln.
The only time I see someone as unkind is when they say
something that I don’t want to hear yet.
Seeking love keeps you from the awareness
that you already have it — that you are it.
När de attackerar dig och du märker att du älskar dem av hela ditt hjärta, är ditt Work klart.
Vi fattar aldrig ett beslut. När tiden är rätt fattar beslutet sig självt.
Om jag tror att du är mitt problem är jag galen.
Läraren du behöver är personen du lever med.
Personligheter älskar inte - de vill ha något.
Inte förrän du ger till dig vad du vill ha av oss, kan du få det.
If I had a prayer, it would be this:
“God spare me from the desire for love, approval, and appreciation. Amen.”
Det är inte ditt jobb att älska mig. Det är mitt jobb.
Withholding from you is withholding from my very own self.
Jag kallar dig allt jag är tills jag inser att det är jag.
And so you get them to all declare their love for you - now what?
Vi är kärlek, och det finns inget vi kan göra åt det. Kärlek är vår natur. Det är vad vi är utan våra berättelser.
Ingen annan kan orsaka dig smärta. Det är ditt jobb.
Vet jag vad som är rätt för mig? Det är min enda angelägenhet. Låt mig jobba med det innan jag försöker lösa dina problem åt dig.
Din lycka är ditt ansvar.
Jag insåg att jag kunde ha rätt, eller jag kunde vara fri.
It only takes one clear person to have a good relationship.
Fler resurser:
Tankebanken - hitta bland Katies dialoger på temat Partner
“Du vet att du är redo att skiljas när du kan gå ut genom dörren utan ilska, frustration eller smärta. Om inte har du ett oavslutat ärende. Om och först när ni ser varandra i ögonen och känner frid, utan hat eller bitterhet, är ni redo för en skilsmässa.”
Dr Phil
Dela denna sida på Facebook:
Tillbaka upp