LovingLiving.se

 

Några tips på Work-vägen

Annat än att följa de fyra frågorna och vändningarna finns det inga direkta "regler" för hur The Work görs. Dock finns det saker som kan vara till hjälp och jag vill tipsa om några sådana. Det är en blandning av egna erfarenheter och Byron Katies sätt att beskriva vad som fungerar.

Kärlek till sanningen Det första är vad Katie säger om kärlek till sanningen, att det är det enda skälet för att göra The Work som verkligen fungerar. När man börjar göra The Work upptäcker man att det ofta känns bra, det kan till och med upplevas som en kick - vilket är förklarligt eftersom en massa bunden energi frigörs när tankar släpper taget och känslor får utrymme. Men "slutmålet" är inte kicken utan snarare den balans och rymd som sedan följer. Att göra The Work så snart någon obehaglig känsla dyker upp för att "medicinera" sig är därför lätt hänt, men i längden blir även det smärtsamt. Det går emot sanningen, vilken innehåller allt, både det mörka och det ljusa. Om vi försöker komma bort från något lider vi, vilket är hela basen för The Work.

På samma sätt är The Work inte positivt tänkande. Det handlar inte om att ersätta en tanke med en annan, utan att lösa upp tankarnas grepp om oss, och i förlängningen se att vi faktiskt inte kan se att något är fullständigt sant eller falskt, och att vi är mer än våra tankar.





Din egen sanning Efter att ha gjort The Work nu i flera år, och under perioder av och till, är det intressant att upptäcka att det följer mig där jag är. I dag har jag mer medvetenhet om mig själv, och har under åren kommit i kontakt med undermedvetna tankar som jag idag kan undersöka. Likaså är The Work neutralt, och inte bundet till en viss ideologi. När jag började hade jag i det närmaste ingen andlig medvetenhet vilket jag har idag, men The Work fungerade lika bra då som nu - det möter mig där jag är, eftersom det är mina egna svar som bär sannningen. Jag har själv känt att om jag håller mig till de fyra frågorna och vändningen och ärligt svarar utifrån min bild av verkligheten kan jag inte gå fel.

Inom The Work finns olika sanningar som kan kallas Katies sanningar, eller det som brukar ses som tidlös visdom. Många av dessa har jag så småningom förstått och kunnat ta till mig genom egna erfarenheter och insikter, men de är i första hand en form av vägvisare för vad som är möjligt. Katie säger själv något i stil med "don't pretend yourself beyond your own evolution". Med andra ord, låtsas inte vara mer medveten än du är, utan följ din egen sanning och din egen takt. Det finns lika många vägar som det finns människor, och det är det som är skönheten i det hela.

Vad är det egentligen jag tänker? Specifikt när du vill undersöka en tanke så upplever jag det som lättast att se på den som har mest laddning. Ibland känner vi obehag utan att riktigt veta varför. Om vi då kan stanna upp och fråga oss själva vad är det för tanke som ligger bakom känslan så är det en snabb väg till att hitta en mening att göra The Work på. Katie har också beskrivit hur oerhört subtilt ett obehag kan uppstå. Det kan vara att sitta i en fåtölj, nöjd som en katt vid en gräddskål, och så kommer tanken: Med en kudde till skulle jag sitta bekvämare. Det är intressant att själv experimentera med detta, att känna vad som händer i kroppen vid en så till synes banal tanke.





The feeling is the healing Fördelen med att se på en känslomässigt laddad tanke är att det är lättare att komma ner i känslan bakom och uppleva det som på engelska kallas "the feeling is the healing". Genom att få kontakt med våra känslor både när vi ser på hur tanken påverkar oss och vem vi skulle vara utan den, upplever jag att The Work förankras i kroppen. Ibland är en The Work-session så känslomässigt stark att det känns naturligt att på något sätt balansera energin efteråt: kanske lägga sig och vila eller ta en promenad. Det som känns rätt för en själv. Samma princip som att man inte ska resa sig direkt efter en massage och flänga vidare, utan att ge kroppen tid till den omställning som pågår.

Men som sagt, det finns inga regler, och ibland kan ett The Work-utforskande handla om att enbart få insikter kring vad en viss tanke handlar om. För mig var det till exempel en överraskning att medan jag gjorde The Work på en enstaka känslomässig händelse med min lågstadielärare, upptäcka hur mycket prägling jag överhuvudtaget hade fått under mina första år i skolan.

The Work till frukost För den som börjar med The Work på egen hand är Döm din granne-formuläret ett bra ställe att börja. Det finns dem av oss :-) som har idéer om andra och hur de borde bete sig, och det är oftast lätt att hitta något att se på där. Idén är att sedan gå igenom alla påståenden som kommer upp, men om det känns överväldigande, så välj det som, återigen, känns mest laddat. Det finns ofta gåvor att hitta även i de mindre laddade påståendena. Och det finns ingen anledning till oro - om de inte faller bort i samband med att du gör The Work på något annat, så kan du lugnt lita på att de dyker upp igen, kanske i relationen till en annan person. Det finns ett uttryck, att om du verkligen vill bli fri, så gör The Work till frukost. För den som vill finns många tankar att titta på. Och ibland kan det handla om att med mer distans se att tankar är tankar - innehållet är inte alltid så viktigt, utan det är bara sinnet som underhåller sig själv genom att skapa och lösa problem.

Inga nya tankar Det känns inte alltid så kul att upptäcka hur mycket dömande om andra personer man faktiskt bär på (det brukar ju försvaras med att man ju i det här fallet faktiskt har rätt!), men syftet är inte att känna skuld och skam utan att kunna se vad våra tankar gör med oss. Några trösterika ord kan vara: det finns inga nya tankar, och, det är alltid en början (funkar bra när man slår på sig själv för att man inte sett saker tidigare).

Svaret på allt? Jag vill också peka på det som Katie säger om att The Work inte utesluter något annat. När jag först stötte på TW kände jag att det var svaret på allt! Själv känner jag å ena sidan att det är en oerhört både enkel och djup metod som har hjälpt mig mycket, och som jag ser hjälper andra, och å andra sidan har jag tydligen behövt även annat. Kanske finns det någon som bara behöver The Work, vad vet jag, men jag känner att det viktigaste är att var och en lyssnar till sin egen röst. En fälla jag själv gick i var när jag hörde Katie säga att "det man inte har behöver man inte heller". Säkert helt sant där hon befinner sig, men för mig blev det en slags ideologi som jag försökte leva upp till. Tack och lov gör alla ideologier till slut ont, och jag fick upptäcka min egen sanning, vilket var att jag behövde behöva! Inte heller det någon evig sanning, men för tillfället var och är det så. Och om det jag säger här inte verkar stämma, så lyssna på din egen röst. Ytterst kan vi bara känna oss själva.





På egen hand eller med andra Till sist några ord om att göra The Work själv eller med andra. Detta är också något var och en får upptäcka för sig själv. Jag känner att det finns fördelar med båda. När jag gör The Work själv så har jag idén att jag har all tid jag vill, och kan verkligen gå in i The Work som en meditation där svaren kan komma porlande i sakta takt. Men ibland är det lätt att tappa tråden och gå in i diverse sidohistorier och ytterligare tankar, och då kan det vara en fördel med någon som håller närvaron och för mig tillbaka till själva kärnan i undersökningen. Ibland kan också en annan person spegla tillbaka det jag säger på ett sätt så att jag ännu mer hör mig själv, och ställa frågor eller föreslå vändningar som jag själv inte tänkt på.

Särskilt för den som precis börjat med The Work känner jag att det är en fördel med denna vägledning, för att komma in i hur det fungerar. Det är också mycket givande att vara den som ställer frågorna - vi blir ofta förvånade över att någon annan gör "vårt" Work. För dem som hållt på länge kan det räcka med tanken "Är det sant?" för att direkt inse att det är ännu en berättelse på gång, men som sagt - följ din egen evolution. Att hoppa över steg eller gå direkt till vändningen kan lämna en bismak som avslöjar att det fortfarande finns några oupptäckta skatter som väntar.



2 Tips för The Work på egen hand

1. Skrivmaterial Misstänker att jag är största konsumenten av dessa skissblock, och tipsar gärna andra om dem. Det är alltså olinjerat ganska tjockt papper, med ringpärm och stabil baksida. Som gjord för att fylla med tankar! En bra och flödande penna till det så är jag igång. Skissblocken ligger runt 60-65 kr i pris och finns i många bokhandlar, eller kan ofta beställas hem. bnt/home skissblock 60 blad A4 /110 g/syrafritt/perforerat. Artikelnummer 20 12 10.

2. Tömningsskrivning En metod som jag använder mer och mer är "tömningsskrivning". Med utgångspunkt från hur tankarna formuleras på Döm din granne-formuläret (han är, jag borde, jag vill att, hon måste, jag vill aldrig mer uppleva att, och varianter på detta) så skriver jag ner alla stressande tankar som kommer, en i taget på en rad var. Det är alltså ingen sammanhängande berättelse, utan jag identifierar de enskilda tankarna som stressar eller stör. Tankarna kan hoppa från det ena ämnet till det andra:

hon borde ha diskat
hon bryr sig inte om mig
han är otacksam
jag är rädd för att dö
det är för kallt

Det kan också hjälpa med uppföljningsfrågor när det gäller det som ser ut som rena fakta. Exempel: han kom inte i tid. Han kom inte i tid, och det betyder att...

han bryr sig inte
han har viktigare saker för sig
jag är en dörrmatta
han är ouppfostrad

Tömningsskrivandet kan vara något jag gör separat, eller något jag gör först och sedan väljer en tanke som intresserar mig eller verkar väldigt fastlåst, och gör The Work på den hela vägen igenom. Min upplevelse är att ju mer jag gör The Work, desto lättare är det att när jag skriver ner en tanke direkt se att detta är ju faktiskt bara en tanke. Den viktigaste delen är att tillåta mig att känna vad som än kommer upp när jag skriver ner tanken; sorg, ilska, skam etc.

När jag gör den här övningen regelbundet, så är det som om teflonet fungerar. Ingen tanke fastnar riktigt och det är mycket mindre risk för konflikter med andra och mig själv, eftersom stressnivån hålls låg genom det regelbundna bearbetandet. Över huvud taget upplever jag en större känsla av inre rymd, vilket ger utrymme för sådant som glädje och frid. När jag inleder med tömningsövningen känner jag mig också mindre splittrad om jag sedan går in i arbetet med en specifik tanke.

Text: Adina Malveklint

Dela denna sida på Facebook:


Tillbaka upp