Vad betyder The Work för dig?
För att inspireras och inspirera vill jag skapa den här sidan så att vi kan dela vad The Work betytt och betyder i våra liv. Välkommen att maila mig dina upplevelser, allt från några rader till en längre text, på TheWork @ LovingLiving.se. Välj om du vill stå med ditt namn, dina initialer eller anonymt. Du kan också bifoga mailadress och/eller hemsida om du vill kunna bli nådd eller besökt. Skicka gärna med en bild på dig själv och/eller något din text handlar om.Min kärlekshistoria med The Work
Jag ser min relation till The Work som en kärleksrelation - kärlek vid första ögonkastet men fick aldrig veta namnet, stöter på varandra igen efter några år men jag tror att det är för någon annan. Blir sedan så djupt förälskad att jag ser det som svaret på alla mina önskningar och jag försummar mitt jobb bara för att få vara nära. Ses över en helg och blir besviken - inte vad jag hade trott, men det lämnar mig inte. Tillbringar 9 dagar tillsammans och jag är fast för gott - men ännu inte "committed".
Fortsätter att prova annat bara för att gång på gång upptäcka att jag redan funnit vad jag söker. Förlovar mig och upptäcker att smekmånaden är över - bland det jobbigaste jag gjort. Tvivel, är det här verkligen för mig? Vill bryta många gånger, men något drar mig tillbaka och sakta blir det lättare, sakta uppdagas allt fler av frukterna av relationen. Nu med siktet inställt på giftermål. Köper ett halsband med hjärtanen LOVE och THE WORK.
Det är svårt att fånga vad The Work betyder och har betytt. Det är både genomgripande och subtilt. Min första Skola för The Work förändrade min världsbild, från en ond och skrämmande värld till en i grunden god och kärleksfull. Jag älskar att göra The Work på någon tanke och få insikter om något helt annat än vad jag trodde det skulle handla om, jag älskar upptäcktsresan i mig själv.
Jag får kommentarer från andra om min närvaro (såväl som kommentarer som "Va, reagerar du på det?"). Särskilt med andra som också gör The Work ser jag över tid hur relationer där vi haft svårt för "varandra" förbyts i närhet och glädje över att träffas. För mig har terapi hjälpt mig att öppna säcken och bli medveten om vad jag burit på, medan The Work har hjälpt mig att tömma och knyta ihop.
Min samvaro med The Work har också indirekt förändrat mitt liv genom att jag fick kontakt med gröna smoothies och raw food, vilket i sin tur har lett till att jag nu läker den kroniska sjukdomen psoriasis, som följt mig i 30 år. Mer om min resa med psoriasis.
För ett par år sedan deltog jag i frågeprogrammet "Vem vet mest?", något jag aldrig vågat för några år sedan, av rädsla för mina tankar. Överhuvudtaget är jag inte längre rädd för människor, eller rättare sagt, rädd för att sår ska bli väckta. The Work har också hjälpt mig att njuta mer av matlagning och att sjunga, saker som jag velat och samtidigt dragit mig för tidigare på grund av olika tankar.
Och för att inte detta ska låta allt för sockrigt så är också sanningen den att The Work dragit upp alla möjliga mindre mysiga känslor på vägen - skam, tvivel, sorg, frustration, rädsla - kort sagt, allt det som inte blivit omfamnat och förstått. Det tycks vara priset för att leva allt mer i kärlek. Jag jobbar nu vidare med gamla händelser som fortfarande påverkar mig i relationer till andra. Som Katie säger, det heter inte The Work för intet. Men tack och lov att "jobbet" finns.
~ Adina Malveklint
Det gav mig livet åter
Ja vad kan man säga om en trollformel?
Skojar så klart men så kändes det för mig den dagen jag mötte The Work!
Jag var 50 år gammal bitter över att ha ett liv som såg likadant ut var stund dvs värk och elände ...
Drogad av starka tabletter för att kunna röra sig.
Och ingen lust att ens kliva upp alls ...
Det var inte långt före som huset hade brunnit ner till grunden och det kändes som om livet var slut!
Över, allt var ju borta!!
Trodde jag ja!
Men ack vad jag bedrog mig!
I denna turbulens som uppstod efter allt detta kom en retreat i tystnad!
En retreat där jag som vanligt sökte mig bort från människor!
Och kände lite gnagande inuti för att jag gick iväg men samtidigt kände jag hur rätt det var för mig!
Mötet med The work o arbetsbladet där jag satt o skrev om de övergrepp som sedan jag som liten fått allt i mitt liv förstört av!!!
Allt detta hade ju förstört hela min tillvaro!
Det fanns bara ett stort offer i detta o det var jag!?!
Och det trodde jag på till 100 % ...
Men så började The work med frågan hur många gånger har du blivit utsatt för dessa hemska saker?
Ja det är väl ett tiotal kanske (hemskt)!
Ok OCH HUR många gånger har DU upprepat detta i ditt eget huvud?
Miljontals om och om igen varje dag ju!
De går runt och nöter stora ärr hela tiden inom mig!
Då är frågan: Vem har skadat DIG mest?
Någon annan eller DU som låter dessa tankar styra ditt liv så totalt?
Jag kan inte med ord beskriva den känslan som kom DÅ!
Allt bara försvann och den helande processen var i full gång ...
Jag har helat mitt liv och jag fick den stora äran att finna THE WORK!
Har DU inte provat?
Gör det, Du ångrar dig aldrig!
Kram Nina
~ Nina Lisberger Broström, skapare av Positiva Linjen och författare till Flickan i glasflaskan
Short cut utan dess like
För mig kom det ganska sent in i mitt "terapeutiska/andliga" liv... Never the less... Så var och är det en oerhört fantastisk teknik som jag bugar och tackar för igen och igen... The work är en short cut utan dess like!!!
~ Premleena Wettergran
Från irritation till acceptans
Jag anser mig fortfarande vara nybörjare i The Work trots att jag har testat sedan några år tillbaka. Det går långa perioder då jag inte ens funderar på det, men så plötsligt gnager det av något inom mej som inte vill försvinna. Oftast handlar det om en annan person och det är starka dömanden, det tjatar och tjatar om igen och det tar upp en stor del av tänkandet. Det är då jag kommer på… The Work!
Jag skriver aldrig ner något utan tar det på stående fot och ibland går jag omkring när jag gör det. Ärligt talat är det jobbigt att börja, ”är det sant” säger jag så klart och då kan jag protestera ”klart att det är, jag vet att jag har rätt”. Samtidigt förstår jag att det är egot som talar: ”det tar ju sådan tid och det är så jobbigt” kan det höras. Men jag vet att det är vad som behövs här så jag gör det, vänder allt fram och tillbaka, ibland hittar jag ingenting och då har jag varit för snabb.
När jag går lite djupare in i mig blir det någon form av tystnad där och begrundan, ibland förstår jag men inte alltid... då. När jag gjort så gott jag kunnat lämnar jag det och glömmer, jag kan inte göra mer. Dagen efter har ”problemet” lättat, jag tänker inte på det på samma sätt, det är inte så starkt längre och det är en härlig känsla att uppleva bara det. Tanken om ”problemet” finns där men det har ställt sig i bakgrunden.
Jag kan nämna ett exempel som jag tog häromdagen: Jag har länge retat mig på en arbetskamrat som pratar och pratar om allt, hon tar över, lyssnar aldrig och låter knappt någon annan komma till tals. Tycker jag. När jag retat mig på detta en viss tid blev jag på något sätt medveten om vad jag höll på med, och då tyckte jag att det var dags för The Work. Efter att ha bollat lite med detta kom jag till den slutsatsen att det är jag som pratar för mycket!
Först när jag kom på det blev det en protest, va? jag pratar ju väldigt lite, egentligen pratar jag precis ”lagom”, låter andra komma till tals och lyssnar. Efter en längre begrundan fanns det gånger i mitt liv då jag pratat för mycket och inte lyssnat, men det blev liksom inget aha i det. Lösningen kom: jag pratar/tjatar för mycket…om henne inom mej! Men… hon lyssnar inte var det ”någon” som sa… Då fick jag en insikt om att hon kan nämna saker i efterhand som jag och även andra talat om, alltså lyssnar hon! Jag tycker fortfarande att hon pratar för mycket, men det mesta av min irritation har övergått till acceptans.
~ Ingrid
Jag älskar honom och jag lämnar honom
För min del har det tagit flera år att känna verkan av The Work. Jag kan erkänna att jag är otålig av naturen och ofta slarvat med att skriva arbetsbladen, plus att jag varit livrädd för punkten ”Hur känns det när du tänker tanken?”
Den stora vändpunkten för mig, blev min retreathelg hos Adina. Hon må se snäll ut, men där kom jag verkligen inte undan mina rädslor och blockeringar längre :)
Det var som att öppna en ny dörr och jag har många gånger försökt att sätta ord på vad den helgen verkligen betydde för mig.
Trassliga relationer har gått som en röd tråd genom mitt liv och har ofta slutat i en avgrundsdjup sorg för min del. Rädslan för att bli övergiven och ensam har genomsyrat varenda tanke i varje relation jag haft.
Ett halvår efter min retreathelg hos Adina träffade jag en man och trodde att nu var det rätt. Ganska snart fann jag mig åter i samma ”fälla” och relationen blev sämre och sämre. Jag läste då The Work igen, faktiskt två gånger på raken under en och samma helg.
Och då hände det – äntligen! Jag släppte taget om mina tankar om honom och genast kom vi närmare varandra. Jag landade i stället i mig och kände för första gången att det är det här The Work handlar om. Jag har nog aldrig känt mig så stark som då och kärleken blomstrade. Jag bara log åt det som tidigare irriterat mig i relationen.
Ganska snart insåg jag också att jag behövde lämna relationen.
Jag älskar honom och jag lämnar honom. För första gången var det så självklart. Alla runt mig förväntade sig att jag skulle bryta ihop, men än har det inte hänt. Att bli ensam skrämmer inte längre, jag kan till och med längta efter det.En väninna sa till mig nu i veckan att det bästa med det här turbulenta året, var att se förändringen jag genomgått. Att hon aldrig sett mig så lugn och stark som nu. Det är den finaste komplimang jag någonsin fått!
~ Linda
Din berättelse
.................................................
Dela denna sida på Facebook:
Tillbaka upp